en blogg om kraft, vilja och målmedvetenhet

Att nå sina mål

Det är något jag inte har lyckats klura ut. Hur jag ska nå mitt mål att bo och leva ute i  skogen. Jag har en rad tankar som jag tänkte lufta i det här inlägget, men jag är oerhört kluven i hur jag ställer mig inför det. Jag kommer att gå igenom varför jag är kluven, eftersom det är relevant i frågan.

Sett på skogsrunda med min hundvalp, Boyo.

Sett på skogsrunda med min hundvalp, Boyo.

Jag har sjukersättning på grund av min bipolära sjukdom och sviterna efter att jag brände ut mig riktigt rejält för ungefär tio år sedan. Jag har en väldigt, väldigt låg stresstolerans kombinerat med ett väldigt stort behov av lugn och ro för att jag ska klara av att hålla mig balanserad och stabil.

Det är mitt största mål med min önskan om att bo ute i skogen med mina djur. Jag vill vara ifred från så många störningar som möjligt och vara mer eller mindre eremit. Det är ingen större skillnad från hur det är idag, bortsett från att jag bor i stan. Det är folk precis överallt. Även när jag är hemma är det folk bara några meter ifrån mig, trots att vi inte befinner oss i samma lägenhet.

Jag har en föreställning om att man måste jobba och förtjäna sitt uppehälle för att ha valmöjligheter och frihet att leva som man vill. Detta är något som sätter väldigt många käppar i hjulet för mig, eftersom det på ett mycket effektivt sätt hindrar mig från att komma dit jag vill.

På grund av den här föreställningen, plus att jag lever med stora, främst ekonomiska konsekvenser av den period jag var i som sämst skick, har jag automatiskt svårt att se hur jag ska få ihop det för att nå mitt mål att bo i skogen.

Rent praktiskt är det så att jag inte skulle klara av att ha en traditionell anställning. Min personliga dygnsrytm är väldigt störd och jag skulle ha oerhört svårt att klara av att hålla min dygnsrytm stabil på det sätt som behövs för att kunna jobba och faktiskt vara vettig och effektiv i det jag gör.

Det jag däremot kan tänka mig att göra för att dra in pengar, är att bedriva någon form av egen verksamhet. Men det är här mina funderingar går haywire och jag blir sådär extremt kluven. Nämligen är jag för feg för att starta ett nytt företag – det är nämligen genom företagande jag totalt kraschade min ekonomi för tio år sedan, och anledningen till att jag har det som jag har det idag. Jag är inte villig att riskera mitt liv på det viset en gång till.

Men det finns ju varianter på hur man kan bära sig åt. Jag har funderingar om detta – de är inte färdigtänkta eller ens genomtänkta ordentligt, men de är funderingar. När jag berättat om dem ska jag ta upp varför och på vilket sätt jag är så oerhört kluven till det hela.

Det handlar om att göra mig själv till en offentlig person genom att börja dela med mig av olika delar ur mitt liv. Jag kan till exempel tänka mig att genom sociala medier dela med mig (mer än jag gör!) av livet med bipolär sjukdom. Jag kan också tänka mig att göra något mer med mitt intresse för hundar (ledarskap och kommunikation) än jag gör nu. Jag har mitt intresse för shamanism jag kan tänka mig att berätta om, till en viss gräns – och bara kanske. Utöver det har jag min kreativitet jag gärna skulle göra något av. För att inte tala om, såklart, livet ute i skogen på det sätt jag vill.

De omedelbara frågorna som dyker upp handlar mest om vem som skulle vara intresserad av detta. Är jag intressant överhuvudtaget? Varför skulle en endaste människa sätta sig och titta/lyssna/läsa, på det jag vill berätta om?

Andra frågor handlar om jag har tillräckligt med energi för att göra det? Är jag villig att lägga ner den mängd tid och energi på detta som skulle krävas för att tillfredsställa en faktisk publik? Är jag redo att anpassa det jag vill producera och visa av mig själv, till det en publik vill se? Och den viktigaste frågan av allt, tror jag – är jag villig att utstå den mängd kritik och hat som med tanke på dagens sociala medier-mentalitet är oundviklig?

För även om jag förstår att det kan vara svårt att tro (om man inte känner mig) så är jag rätt skör. Det är väldigt lätt att bryta den balans och stabilitet jag lyckats skapa på egen hand, och har jag otur tar det väldigt lång tid innan jag lyckas bygga upp den igen. Är jag villig att riskera mitt välmående för att nå mitt mål – som är att må bra?

Som synes är jag mest frustrerad och konfunderad över allt det här. Särskilt eftersom det, tillsammans med tanken på att vinna jackpot på Eurolotto eller Lotto, är det som får mig att tro att jag har möjlighet att faktiskt komma ut i skogen. Jag behöver hitta något sätt att övertyga mig själv om att det finns andra sätt – och med den övertygelsen blir det förhoppningsvis lättare att faktiskt veta hur tusan jag ska bära mig åt.

Det enda jag vet med säkerhet är att jag nödvändigtvis måste ut i skogen. Det är inte tänkt att jag ska leva i stan på det här viset, hur bekvämt det än må vara (och det är det!).

 

Shewolf

 

Jag har förlorat nästan allt, för andra gången i mitt liv.

 

Första gången, på grund av sjukdom.

 

Andra gången, på grund av nödvändigheten av förändring.

 

Ingetdera har varit bekvämt.

 

Nu är jag halvvägs igenom min personliga, andliga förändring, och förväntar mig att resten – den fysiska, materiella förändringen, ska följa efter.

 

Den här bloggen handlar om viljan att leva på ett annat sätt. Jag vill ta hand om min fyrbenta familj och se till att våra fysiska och andliga behov tillfredsställs.

 

Häng på, vetja! 🙂

Kategorier
Translate