Shewolf

Vargar är flockorienterade djur. Det är vi människor också. Utan flocken överlever vi inte.

 

Jag lever med mina två katter och snart en (ny) hund (jag förlorade min schäfertik till ålder och diverse krämpor i somras).

 

Som flockens ledare är det min uppgift att se till att våra liv är tillfredsställande för alla parter.

 

Därför finns den här bloggen.



Translate
Kategorier

Min tanke med den här bloggen var att den skulle handla om boende, livsvisioner, mål och så vidare. Fast jag märker att det dyker upp lite andra saker som också är intressanta ur det här skapa-mitt-eget-liv-perspektivet jag vill använda mig av här. Därför kommer det här inlägget att handla om hur man (jag) väljer att berätta om sig (mig) själv – inte enbart för dig, utan också för mig själv.

 

Det här inlägget är någon slags fortsättning eller vidareutveckling på ett inlägg jag skrev häromdagen på en annan av mina bloggar. Det inlägget handlar om hur och vad vi väljer att associera oss med, och hur det påverkar vår egen och andras bild av oss.

Det här inlägget tänkte jag skulle handla om hur man, i alla fall om och när man som jag, är precis i början av det som kommer efter väldigt lång tids sjukdom med tillhörande extremt dålig ekonomi.

För när man är så fattig som jag har varit, och i ärlighetens namn, fortfarande är, finns det väldigt lite att bygga sig själv på. Jag vet inte om jag är den enda som tänker i de banorna, men allt som har med utseende skickar signaler till omgivningen. För mig är det viktigt att förmedla en väldigt tydlig bild av mig själv, och tro mig när jag säger det – utan pengar är det oerhört svårt.

Det är verkligen inte så att jag helt plötsligt har blivit rik, men jag har haft turen att kunna köpa på mig stora mängder tyg vid ett par tillfällen de senaste åren. Jag syr nämligen alla mina kläder själv (förutom underkläder). Förr om åren har jag känt mig välbemedlad om jag haft två par byxor samtidigt. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin haft mer än en vinterjacka. Möjligen en eller ett par höst- och vårjackor av något slag.

Därför blir jag nästan smått hysterisk när jag tänker på att jag för tillfället har kanske fem eller sex par byxor som jag aktivt använder. Några av dem är mer icke-vinter-byxor så de blir nog liggande över vintern, men ändå.

För att inte tala om att jag har tre vinterjackor. Herregud, kan ni fatta. TRE jävla vinterjackor!!! 😮 Och nu har jag snart en till! Eller ja, det blir nog mer en höstkappa än vinterkappa, men ändå! 😀 Jag har valfrihet, och jag har kläder som jag tycker om och trivs i!!! ♥

Jag vet inte hur alla ni andra tolkar det här, men för mig säger detta att jag inte alls är fattig. Jag känner mig hur rik som helst som har så många byxor och jackor. Och jag har byxtyg så jag klarar mig i åtminstone ett par år till (jag gillar att byta ut kläder lite då och då).

Lägg till detta att jag för tio år sedan ägde ett par skor. Oftast ett par tennisskor köpta för max en hundring på någon billighetsaffär. Dessa gick jag i tills de gick sönder, och då fick jag vara extra fattig en månad för att kunna köpa ett par nya. Nu har jag tre par vinterskor och kanske fyra par vanliga skor.

Dessvärre skulle jag behöva ta flera par till en skomakare, men förhoppningsvis är det billigare jämfört med att köpa nya.

Sättet man väljer att presentera sig själv på berättar något om en själv. På samma sätt som den musik man lyssnar på, vad man tycker om att läsa, se för filmer/tv-serier, vilka människor man väljer att omge sig med, och så vidare. Under många år har det här varit oerhört oviktigt för mig, så det känns väldigt roligt att det börjat bli viktigare igen.

Faktum är att det blivit så viktigt, kanske inte för andra, men för mig själv, att jag börjat fundera på att välja bort saker därför att det inte känns vare sig smickrande eller gynnsamt för mig själv.

Grejen är nämligen att jag har en väldigt tydlig vision och bild av vem jag är. Under alla de år jag varit sjuk har jag tappat bort enormt stora delar av mig själv, men i och med min rätt höga grad av tillfrisknad så börjar jag hitta en fast form igen. I det arbetet ingår det att skala bort sådant jag inte vill ha där, och att välja in det jag vill ha som en del av mig själv och i mitt liv.

Jag måste erkänna att jag faktiskt gillar den person jag är just nu. Jag har varit den personen ett tag, och det finns betydligt större utrymme för utveckling – men jag gillar känslan i magen jag får av att vara på det här sättet. Det är fortfarande saker jag saknar som gör att det är lättare för mig att hålla ihop mig själv, men det kommer.

Framför allt gillar jag dagarna när jag faktiskt känner mig rik, trots att jag egentligen inte är det. I alla fall inte om man tänker på begreppet som de flesta gör – med stora summor pengar på banken. Men jag har i princip allt jag behöver, och i min lilla bubbla har jag viss valfrihet.

Jag och min familj.Sedan finns det större förändringar jag vill ha. Som till exempel att bo i skogen med en drös djur och eventuellt en vettig karl.

Sistnämnda är dock inte nödvändigt, men det är djuren. Och skogen.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Malinka P.

Självporträtt i svartvitt

 

Kvinna i yngre medelåldern som har en vision om hur livet borde levas.

 

Den här bloggen är mitt sätt att hitta en väg att förverkliga min vision.