Shewolf

Vargar är flockorienterade djur. Det är vi människor också. Utan flocken överlever vi inte.

 

Jag lever med mina två katter och snart en (ny) hund (jag förlorade min schäfertik till ålder och diverse krämpor i somras).

 

Som flockens ledare är det min uppgift att se till att våra liv är tillfredsställande för alla parter.

 

Därför finns den här bloggen.



Translate
Kategorier

Natur, jord, vad man än vill kalla det. Att bo utanför staden, så nära och intimt med jorden och naturen som möjligt. Det är så jag vill bo, även om jag i ärlighetens namn också vill ha det bekvämt. Jag har inget behov av att vara så nära jorden att jag sover direkt på den. Ett golv och en säng däremellan gör liksom ingenting.

Foto: Sonya Malinka Persson

Det finns lite olika skäl till varför jag nödvändigtvis vill bo nära jorden. Jag tänkte att jag skulle berätta lite kort om dem, bara för att jag kan. 🙂

Djuren

Dels vill jag kunna ge mina djur tillgång till natur. Jag vill kunna ha mina katter utomhus, men helst under trygga och säkra omständigheter – det vill säga; i en större kattgård. I stan får de vara inomhus (och ute på balkongen), eftersom jag inte litar på att folk är snälla, och jag vill inte se mina småflickor hängande i ett träd, grillade eller att någon kastat sten på dem, eller något annat dumt. Risken är rätt stor att jag skulle hamna i fängelse då, och det gör varken mig eller katterna glada. Att bo som jag vill, dock, ger dem möjlighet att vistas ute utan att bli offer för rovdjur – vilket skulle glädja både dem och mig.

När det gäller hund/ar, så vill jag kunna ha dem lösa utanför mitt hus utan att någon störs av det. Eftersom jag inte vill bo i villa inne i stan, inte har råd att köpa mig ett hus ute i naturen, eller att skaffa ett högt stängsel till ett hus jag möjligen skulle kunna hyra, känns det här som ett bra alternativ. Skogen, vilket är den del av naturen där jag helst vill bo, är också ett trevligt ställe för en hund att bo på, inbillar jag mig.

Folk

Jag är inte överdrivet förtjust i folk. Gillar jag någon vet de om det, annars kan man i stora drag räkna med att jag hellre håller mig för mig själv – med mina djur. Många människor bidrar till väldigt många negativa energier, det blir mycket stress och annat skit som jag inte har lust att delta i. Dessutom blir jag mer och mer övertygad om att städer är bland det sämsta en människa kan bo i. För mycket folk, för mycket av precis allt. Lugn och ro, det är vad jag önskar mig – på så många plan som möjligt.

Att bosätta sig långt ifrån folk ger nämligen möjligheten att välja om och i så fall när, jag faktiskt vill umgås med människor. Antingen kan jag åka in till stan själv – vilket jag förmodligen kommer att göra regelbundet, eftersom jag trots allt inte är eremit utanför fingerspetsarna, eller så kan jag bjuda hem folk till mig. Mycket behändigt.

Sysslor

Det finns radvis med saker jag vill göra i den här typen av boende. Dels vill jag odla – jag vill odla lite grönsaker och bär för eget bruk (blomkål, broccoli, jordgubbar, björnbär..). Jag vill också syssla med allt det jag älskar mest (och är bäst på) – fotografera, blogga, ta hand om mina djur, jobba med hundar, sy mina kläder – och utöva shamanism. Sistnämnda är något som helt enkelt inte fungerar för mig i stan, just på grund av bruset som produceras av alla människor, alla (oftast negativa) energier, all stress och så vidare. Att komma undan allt detta är ett av mina främsta mål just nu – så att jag kan vara den jag vill och behöver vara.

För den som bryr sig; jag är inte och vill inte vara en shaman. Jag vill praktisera shamanism för eget bruk, men jag behöver tillgång till ren energi och kraft för det, och det får jag inte i stan.

Jag vill helst inte ha några grannar inpå knuten. Det finns för- och nackdelar med det; fördelarna är ju att det finns folk i närheten om något händer. Nackdelen är att det finns folk i närheten hela tiden, som ser allt man gör. Jag lider av ett visst mått av paranoia, så det vore skönt att inte behöva gå runt och oroa mig för det hela tiden.

Dock vore det behändigt att inte bo ensam mitt ute i skogen flera mil från närmsta människa.

Mitt främsta behov är att skapa balans. Balans för mig själv och mina djur. Med balans kan jag vara den jag vill vara, och den jag vill vara lever ute i skogen. Jag vill umgås med träd. Jag vill lyssna på vinden. Jag vill se ugglor. Jag vill gärna se harar och rådjur. Jag vill klättra omkring på klippor med min hund. Jag vill känna jorden genom fotsulorna – inte låtsas att jag gör det genom tre våningar i ett betonghus.

Så – mitt främsta mål är att skapa mig det liv jag faktiskt vill leva. Även om det känns jävligt läskigt, är det samtidigt så otroligt häftigt.

Tänk om det faktiskt kan bli såsom jag vill ha det!? 😮

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Malinka P.

Självporträtt i svartvitt

 

Kvinna i yngre medelåldern som har en vision om hur livet borde levas.

 

Den här bloggen är mitt sätt att hitta en väg att förverkliga min vision.